image

Jo. Jag har varit så glad över att allt ändå gått så bra hittills. Jag lyckades ju faktiskt få besiktningstid a bilprovningen idag, vilket känns som en bedrift. Igår fick jag checka in på campingen efter stängningsdags. Bilverkstan hade tid att laga bilen den dag som passade mig.
Och vädret är ju kanon!

Men.
Jag är ju på väg norrut nu för att hälsa på mamma och pappa. Har kört lugnt och försiktigt hela vägen. Inte över 90 ens på motorvägen.
Jag kom till Mantorp.
Sen började bilen vibrera och skaka (mer än vanligt alltså). Jag lämnade motorvägen och knackade på ett hus vid vägen. Fick hjälp med att kolla om muttrarna var lösa och han fyllde på ena däcket med luft. Men det hjälpte inte. Som tur var hade han en granne som var mekaniker och som var inriktad på amerikanska bilar. Men han var bortrest… Ingen hjälp där alltså.

Efter en mängd samtal till föräldrar, sambon och vänner lyder domen att det är kardanaxeln eller knuten som trilskas.
Efter att ha övervägt alternativ som att försöka sälja bilen i befintliga skick för en struntsumma till första bästa förbipasserande och sedan ta tåget, har vi bestämt att jag ska sänka trycket i bakdäcken till 2 kg istället för 3 kg, för att göra dem mjukare och därmed minska skakningarna, och fortsätta köra norrut på landsvägar i 50-60 km/h.
Het testat köra lite med mindre tryck och det verkar funka.
Nu har jag ätit lite och sova en timme eller två och fortsätta köra inatt när det är mindre trafik.

Intressant kväll med andra ord.

Dessutom har mitt favorit-hårspänne gått sönder.